MOBBARNA SOM HATADE MIG DÅ

| Stina

Har berättat lite snabbt tidigare att jag blev mobbad när jag gick i högstadiet på grund av bloggen. Hade ett tjejgäng jag hängde med varje dag, som då var mina bästa vänner. En dag vände det. När jag kom till skolan fick jag inte längre vara med. Min blogg var för dålig/provocerande/hemsk i deras ögon. Jag skrev om saker som jag skriver om än idag och jag hade aldrig uttalat mig om något som jag trodde skulle vara stötande för en annan person. När jag lärde känna dessa tjejer syntes jag inte mycket, men genom bloggen så började folk få upp ögonen för mig. Detta resulterade att jag fick höra att jag var ful i korridorerna samt hemska hatkommentarer på bloggen. Har nästan förträngt dessa minnen men ett är så starkt. Det var innan skolfotot när dessa tjejer passade på att skrika hur ful jag var, att jag hade ful kropp etc. inför hela klassen. Det var det första skolfotot jag inte var med på, istället gick jag in på en skoltoalett och grät och dagen efter var jag aldrig mer tillbaka på den skolan. Jag skämdes och trodde att det var mig det var fel på. Tog bort hela den delen av mitt liv, bytte skola och träffade massa nya vänner.

Detta var längesen och sen dess har jag enbart stött på två av tjejerna från detta gäng. En som mobbade och en som aldrig sa något högt (anser att det är lika mycket mobbning att stå bakom och ej säga ifrån.). Ena tjejen, hon som var värst, kom till nattklubben där jag jobbade för två år sedan. Hon hade fortfarande inte släppt det utan stod och gav mig arga blickar samt snackade skit om mig till min killkompis hela kvällen. Jag förstår verkligen inte hur en blogg kan vara så provocerande och att man inte kan släppa det efter ca 5 år. Jag kände först att jag ville kasta ut henne från klubben då jag hade den makten då jag jobbade där samt att jag kände mig sjukt obekväm av situationen, men bestämde sedan att jag inte ville sjunka till hennes nivå. Den andra tjejen träffade jag för en vecka sedan ute på en nattklubb här i Stockholm. Hon kom fram till mig, och sjukt nog kände jag inte igen henne då jag liksom förträngt hela denna del av livet. Blev först lite irriterad då det första hon berömde var min blogg och att det gick bra för den vilket jag tyckte var okänsligt. Kom sedan på att hon troligen ändrats och växt som människa och trots allt som hände var vi väldigt unga. Att hon säkert bara inte vågade säga ifrån sina vänner vilket många inte vågar i den åldern. Pratade iallafall med henne en snabbis innan jag gick därifrån.

Jag är ingen långsint person. Jag lever dock mycket för att jag alltid förlåter men nästan aldrig glömmer. Tycker att det är viktigt att veta vart man har människor men ändå kunna ge en andra chans. Absolut kan folk ändras och gammal groll ska man inte lägga för mycket krut på, beroende på vad som skett. Hur ser ni på sånt här? Har du blivit mobbad? Har du lätt för att förlåta? Och hur hade du reagerat om du träffade någon idag som mobbade dig i yngre dagar? Kram / Stina

( Hittade några bilder från denna tid i högstadiet var bara tvungen att lägga in det till inlägget!! )

Gillar

Kommentarer

sarahlinnsliv
sarahlinnsliv,
Blir bekymrad hela texten för förstår hur det känns. Så hemskt men ser en avundsjuka på elakt sätt rakt av,riktigt tråkigt 😔 det ärrar kan jag tänka mig. Varit själv varit mobbad i låg och mellanstadiet,Det gör ont och är riktigt fult. Starkt av dig iallafal att dela med mig ,kram ❤
nouw.com/sarahlinnsliv
Annika
,
Ls lillebror K blir svårt mobbad och utsatt för pennalism i sin idrottsklass i Linköping, vi vuxna försöker stötta och hitta lösningar för att hjälpa honom, skolan säger att extra resurser i skolan har koll på rasterna men vad hjälper det... 💔