ÄR VI SJUKA?

| Stina


// Anitha Shulman fångade oss in action på Brillo, lika så Tove på biblioteksgatan 1 timme senare.. Fotogalna or not? //

Är det fullkomoligt normalt eller är jag bara sjuk? Jag fotar allt, alltid. Eftersom bloggen är mitt jobb så känns det accepterat och rätt. Mina andra bloggkollegor håller ju på likadant så varför får inte jag? Jag har slutat skämmas när jag står på öppen gata med folk och ska ta outfitbilder, eller om jag ställer mig på en stol på en restaurang för att fota min mat.

Jag kommer ihåg när jag började blogga/använda sociala medier och mitt beteende är så annorlunda då från idag. Idag anpassar jag mitt liv för mina bilder (till en viss del). Jag planerar när jag ska ta mina outfit bilder för att få rätt ljus och jag går till speciella ställen och äter för jag vet att det är "bild vänligt". Så var det inte förut, men då tjänade jag inte heller pengar på att blogga eller lägga upp bilder. Även fast jag ibland kan bli skrämd hur mycket detta styr mitt liv så känns det okej, för jag har ju en blogg. Bloggen blir lite som en ursäkt. Jag har intalat mig själv att det är okej att jag tar outfitbilder på öppen gata och folk kollar, för de säkert kan räkna ut att jag bloggar och att en blogg faktiskt är ett jobb i dagens samhälle.

"Ingen rör något innan det har fotats" - Denna replik kan jag sätta min högra hand på att alla mina vänner någon gång hört komma från min mun. Detta är inte ett skämt, utan på fullt allvar. I min värld är detta en självklarhet, för maten ska ju SJÄLVKLART fotas innan den får smakas. Det har till och med gått så långt att mina vänner (som inte bloggar, blogg-vännerna är med på exakt samma noter) sitter och väntar helt inlärt och frågar när de får börja äta, för de vet att maten alltid ska fotas. Anithas caption på hennes Instagram bild ovan beskriver sammanhanget helt rätt - Frulle på Brillo. Say No More. Även fast vi satt och småskämdes och insåg hur "sjuka" vi är när Anitha uppdaterade en smygfotad bild på oss när vi står helt inne i vår photo-session-av-den-underbara-frukosten så står vi ändå på Birger Jarlsgatan en timme senare och utövar exakt samma beteende. Allt hänger på bilderna. Man måste leverera, och det ska fan inte vara i dåligt ljus!

Jag vet inte om jag tycker det är sjukt, eller om det är fullkomoligt normalt. Jag vet inte om jag mår bättre eller sämre av detta fotogalna beteende. Jag vet att jag inte är ensam om detta beteende, för jag ser hur många som helst varje dag agera desamma. Vad tror ni? Beteer ni er likadant? Tror ni detta är något som kan påverka oss negativt (eller kanske positivt för den delen)? Så nyfiken på att höra era åsikter! Kram / Stina

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229